jag har kommit på en sak, jag liter inte ett ord på vad ni säger längre. för jag vet aldrig om ni säger sanningen. ett tag accepterade jag er, men det blir bara värre och värre? :S jag vet vad ni tycker om mig, men vad ska jag göra? helt ärligt, ska jag säga förlåt för att jag inte alltid får skäll av lärarna, tycker om att sitta tyst på lektionerna och inte är högljudd av mig? jag säger inte att jag alltid är tyst, nejnej. jag kan också prata skitmycket och säkert störa. men det är inte alltid. och när jag hörde det där "lärarens gullegris och favoritelev" ja, jag vet inte vad jag blir.. men det är inget jag vill vara och enligt mig är jag det inte heller..inte ida heller? men asså, fortsätt prata ni. det är ju bra om ni har nått att prata om iaf.