På den senaste tiden har jag suttit och tänkt ganska mycket, eller ja. Jag har tänkt ganska mycket. På hur saker har förändrats så mycket. Det finns dåliga saker med det och det finns bra saker med det. Jag har kommit på att jag saknar massa människor. Människor som även sårat mig men jag ändå haft så himla roligt ihop med. Jag önskar jag kunde få glömma allihop och starta om på nytt. Vara vän med alla, jag har tröttnat på att vara sur och arg på folk som har sårat mig. Jag har äntligen kunnat börja förlåta dom. Det är jättekonstigt att känna såhär. Men jag vill inte längre, jag tycker det är så himla tråkigt att man ska låtsas som om att man knappt känner varandra när man känt varandra hur länge som helst. Jag vill inte ha bråk längre! Vill inte ha ilska inom mig längre, det får vara slut nu! Förlåt, jag vet att jag heller inte betett mig bra alla gånger. SÅ jag säger förlåt nu..

Jag saknar människor jag bara inte pratar med längre, av ingen anledning. Dom bara försvinner och jag vill verkligen inte det. Men är det en del med att växa upp, måste verkligen människor försvinna från en då? I så fall vill inte jag bli äldre.

Jag måste bara säga att jag är glad att jag träffat nya underbara kompisar också! Ni är guld värda. ♥