lussenatta

Egentligen var den bra, men ändå inte. jag vet inte varför men ah, det var nästan roligast på vägen dit och på vägen hem. På vägen hem gick jag och martin tillsammans med en liten övertrött ida skuttandes omkring oss, hon kastade massa snöbollar på oss. stackars martin! :) det roligaste var när ida stannade upp och började känna i fickorna och typ:
-Var är min telefon? Kastade jag iväg den? :O
och det var just det hon hade gjort, haha. det är inte lätt att vara liten.

jag vill inte imorgon. :( vill,vill,vill inte och så är det saker jag glömt göra som jag måste göra och jag är nära ett krissammanbrott... plus att jag inte har nån skjuts. det suger

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0